Jag sitter o tittar på Vid din sida som jag har sett så många gånger. Jag älskar den filmen. Den påminner mig om en vän som fick cancer. Hon har 4 underbara barn men hon hann aldrig se sina fina barnbarn. 

Vi lärde känna varandra när hon o barnen oxo bodde här där jag bor. Jag träffade henne ute en dag då berättade hon att hon skulle till läkaren för att hon hade ont i sidan/ryggen så jag önskade henne lycka till o sa att om det var något fick hon gärna höra av sig.

En dag ringde hon o jag blev lite förvånad för jag hade väl inte väntat mig att hon skulle ringa så utan att vi mer skulle träffas ute på gården. Hon var ledsen o berättade att hon hade fått cancer. Den cancern hon fick var ärftlig o hon berättade lite om sin familj. Jag lyssnade på henne o jag började gråta tillslut för jag tyckte det var hemskt att en sån ung o levnadsglad människa hade fått den diagnosen. Jag sa till henne att hon fick förlåta mig o mina frågor men jag visste ju inget om just den cancern hon hade fått så jag ville ju veta o hon svarade på mina frågor. 

Hon hörde av sig till mig flera gånger o vi pratade. Hon sa att när hon försökte prata med vissa av sina vänner så kunde dom inte utan avslutade samtalen fort, så gör man inte utan man lyssnar o låter den som behöver få prata av sig. Det handlar om vännen som är sjuk o inte någon annan. Hon tackade mig flera gånger för att jag lyssnade, jag skulle inte kunna tänka mig något annat...

När det gäller filmen o hur den påminde mig om min vän, det var när Isabel hjälpte Jackie att ta kort på den tiden som fanns kvar så att barnen skulle ha minne från deras sista tid.

Min vän Lena frågade mig om inte jag kunde göra det för henne så att hennes barn skulle ha foton från deras sista tid, så jag var hos dom några gånger o fotade. Detta var mellan 2006-2007 om jag inte minns fel. Mitt minne är inte som det ska.

Jag kommer ihåg en av gångerna då var det bara den äldsta dottern o Lena hemma o vi var ute i trädgården, jag satt i bakgrunden för jag ville inte störa dom. Dom pratade o var som vanligt o deras sätt att se på varandra gjorde mig rörd. Medans jag satt där sa jag till mig själv att jag hoppas verkligen att bilderna blir fina för det här ögonblicket skulle inte gå i repris.. 

Den äldsta dottern la sig i gräset o deras hund låg jämte henne medans Lena satt i en stol en bit ifrån o tittade på sin dotter. Man såg hur stolt hon var över henne,, ja det var hon över Alla sina barn. Precis i det "magiska" ögonblicket där Lena ler mot sin dotter är det ett sånt vackert moln över oss o det molnet kan jag se framför mig än idag. 

Det var jättejobbigt för mig när hon bad mig att ta lite kort för jag var så rädd för vad som skulle kunna hända, men jag ville inget hellre än att ställa upp för dom o det är jag glad för att jag gjorde. Det betydde mycket för mig oxo.

Lena o jag pratade om allt o när det hade gått lite längre med cancern, ja det hade gått så långt så hon o barnen visste hur det skulle sluta,, usch jag kan ju inte ens skriva om det. 

Jag satt hemma o jag tänkte väldigt mycket på Lena o hennes barn o vad hon betyder för dom o för sina vänner o vad hon hade kommit att betyda för mig oxo. Mina tankar som jag hade ville jag inte hålla inom mig för det var så jobbigt. Jag skrev o jag skrev, slängde brevet o skrev igen. Sen sparade jag ett o tog med mig det till Lena en dag. Jag ville ge henne det medans hon levde men jag visste inte om jag vågade, hon kanske skulle ta illa upp. Men jag tog in henne till hennes sovrum o sa att jag tänker på dom mycket o att det jag tänker har jag skrivit ner o jag ville att hon skulle få detta medans hon lever. Jag sa oxo att hon inte skulle ta illa upp för jag menade inget illa.

Hon satt tyst o läste det jag hade skrivit o tårarna trillade på oss båda o hon var glad att hon fick läsa det. Hon sa att hon skulle ge det till sina barn en dag.. 

Jag kommer alltid att tänka på Lena o hennes barn när jag ser den här filmen o jag gråter o kan inte sluta gråta.. 

Ofta när jag ser på molnen så ser jag hur Lena finns där ibland dom o flinar som hon gjorde =)

Hur kommer det sig att det oftast är den som är sjuk som är starkast ??

Jag var ofta ledsen när vi träffades, men det var ju för att jag visste hur det skulle sluta. Jag bad henne om ursäkt för att jag inte var stark o stöttade henne då sa hon till mig att den dagen hon inte skulle vara stark längre så skulle jag bli det åt henne o det stämde..

Jag sa oxo till henne att jag ville att hon skulle komma o besöka mig o det har hon gjort på olika sätt ♥

OM ni inte har sett den här filmen, gör det. Den är underbar..

Dröm söta drömmar.

Puss I Pannan ♥